f i v e s e c o n d s . s e

Jag är inne i en period där jag känner mig ivägen, ovärd och kass. Det känns som om jag bara förstör för alla. Tankar liknande "Varför skulle någon vilja vara vän med mig?" snurrar runt runt i huvudet, vilket gör att jag drar mig undan och stöter bort allt och alla. För vem skulle märka om jag försvann? Vem skulle bry sig?

När jag stöter bort mina vänner så känner jag min ännu mer kass. För vilken bra vän stöter bort sina fina vänner? Mina vänner är det absolut finaste jag har och jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja byta bort någon av dom. Alla är precis lika fina och det är därför jag känner mig så hemsk, för precis varenda en är värd det absolut bästa och alla förtjänar någon som alltid finns där. Jag är den som alltid försöker hjälpa till och få alla att må bra, för om alla andra mår bra gör jag också det. Men nu stöter jag bort alla, vilket gör att jag inte kan finnas där för alla. Jag sätter mig själv ivägen och det gör så ont.

När jag känner såhär så slutar jag höra av mig till folk, bara för att jag är rädd för att vara ivägen. Rädd för att någon ska tänka "Nej, inte Sofie igen. Jag orkar inte!". Jag är rädd för att någon ska stöta bort mig, så därför stöter jag bort alla innan någon hinner göra det mot mig. Det är så fruktansvärt korkat och idiotiskt, men jag kan inte rå för det just nu. Jag vill inte sätta mina vänner åt sidan, jag vill inte att dom ska tro att jag inte tycker om dom. För det gör jag, jag tycker om alla så otroligt mycket. Jag blir alldeles varm i hela kroppen när jag tänker på hur fina alla är.

Jag vet att det här bara är en period och att den kommer gå över snart. Jag hatar att känna såhär, för det är inte jag. Jag hatar att inte vara mig själv.