Designblogg

Varje dag ser jag saker som jag vill föeviga. Varje dag tänker jag på hur mycket jag saknar att fotografera. Jag saknar att vara kreativ. Jag saknar den där upprymda känslan som infinner sig när jag sätter mig framför datorn och startar Photoshop efter en lyckad fotorunda. Jag saknar att vara jag.

 

Jag hatar känslan av att bara vara. Glida runt som i en bubbla. Äta-jobba-sova-dö. Jag hatar känslan av att kvävas på grund av stress. Och jag hatar att inte hitta någon tid till vänner, familj och mig själv. Hur mycket jag än letar så finner jag ingen extra timma att lägga till på dygnet och det gör mig så otroligt förtvivlad. Jag hatar att vara irriterad, trött och avvisande. Jag vill ju så gärna bara krama, älska och skratta.

 

Nu börjar vägen tillbaka. Vägen tillbaka till skratt. Vägen tillbaka till livskvaliten och den goda synen på livet. Och jag börjar här och nu. Med att sitta insjunken i Photoshop i någon timma, låta redigeringstankarna flyga iväg för att sedan dela med mig här. Precis som jag gjorde förr. Och som jag har saknat det.